Detta mörker. Dessa demoner. Denna dymo



Det är någonting med mig och jule/nyårs-tider. En dämpad ångest ligger och gnager mig ungefär bakom naveln. På riktigt. Den sitter där, den jäveln. Kommer fram, likt mössen tydligen, vid midnatt. Sen håller den, och dem, mig vaken framåt tre. Fyra i värsta fall. 

Misstänkte ett år att det hade med nyåret att göra. Förändringen. Och ångest inför att tiden går så snabbt. Men det vet jag att det inte kan vara. Med detta fina året bakom mig känner jag mig trygg med att fortsätta till nästa. Känns som vi har bra saker framför oss. En ny tapet, till att börja med. Ehe. 

Men men. Vet ej vad den vill mig, den där ångesten. Kanske göra sig påmind om att den finns. Så att jag inte går och tror att jag ska slippa den och så. 

Oj. Så Ingmar Bergman-ig jag är. 

Nej. Nu får väl jag och mina demoner bädda ner oss bredvid hon som kommer fylla två nästa år. Wow! 

En allmän dag | | Kommentera
Upp