Om hur det går.
Det har julpyntats i badrummet. En dag kanske det kommer upp en fin bild på hur det ser ut när det är lite mörkare och stjärnan är tänd. Det är något mer stämningsfullt då.
En liten tok har redan öppnat sin julklapp. Hon blev mycket nöjd med allt förutom att den stod vänd från tv:n. "Tur en har ugglenacke", hörde jag henne muttra. Kanske.
Och en annan tok har sprungit runt i sin blåa dansklänning. Med rester av blått lack på tårna från den gången hon var haj. Blå är en fin färg, kan en tycka. Så fin att allt ska vara blått.
Sen det här! TGR öppnar i Kristianstad. Mitt mål för nästa vecka är att ta oss ut en dag och besöka affären. Den och Royal design där jag tänkte shoppa upp mitt presentkort. Sånt får en sporra sig med när det enda en vill på morgonen är att somna om och önska att dagen ska passera.
Men jag tror kanske det lättar, fast så vågar jag inte hoppas på något alls. Besvikelsen efter mina första dagar i eufori har nästan varit den största sorgen hittills. Jag ville ju vara precis så glad denna gången.
OBS! Ibland är jag glad och det är väl de gångerna jag ska fokusera på när jag hatar att jag inte är glad.
Som nu. Då borde jag tänka på innan när jag lyckades tillaga en flaska ersättning samtidigt som bebisen var vansinnigt (bokstavligen!) hungrigt. Utan att bryta ihop. Och till och med le under matningen. Eller när jag känner för att bygga lite duplo med min stora tjej. Det känns fint när jag gör, och njuter av, såna saker. Faktum är att jag gör såna saker lite till och från ändå. Det är bra många fler gånger än jag lyckades med efter min första förlossning.
Nu ska jag hålla mina tummar för att det lättar ännu mer under morgondagen. Heja mig. *Osäkert leende*.