Lägg inte fokus på oss själva igen.

Det når mig så fruktansvärt, det här med flyktingkatastrofen. Jag är ju givetvis inte ensam. 

Men eftersom jag spenderar mycket tid till att fundera kring detta läser jag även många åsikter hit och dit. "Det kränker integriteten på barnet som sprids över nätet." "Det är SANSLÖST att så många öppnar ögonen nu, det har ju skett hela tiden." 

Jag känner lite så här. Detta är viktiga diskussioner, för oss som lever i en skyddad värld, att ta. Men kan vi inte ta dem sen? Varför försöka förminska människors vilja att hjälpa och människors behov av att visa att de hjälper och uppmanar andra att göra det? Jag tycker också det är vidrigt att vi endast öppnar våra ögon när något hemskt når oss för stunden, trots att detta händer hela tiden. Och det är hemskt att det ska skyltas med att vi skänker och hur mycket vi skänker. För vem gör vi det, kan vi såklart fråga oss. 

Men kanske inte det spelar någon större roll just precis nu, när drevet är stort och många människor känner ett behov av att göra något. Låt oss sprida dessa självgoda instagram-bilder och statusuppdateringar om att "alla kan göra något" (för så är det ju faktiskt inte heller i vårt samhälle men det är en annan diskussion). 

Kan vi inte ta diskussionen kring hur vidrigt vi trygga, blinda medelklassmänniskor i icke krigshärjade länder beter oss då vi reagerar helt plötsligt och detta sen ebbar ut då det finns något annat att ägna sina tankar och känslor kring. Vi tar det då. När reaktionerna upphört och ingen längre lägger ut sin summa skänkta pengar på instagram. 

Nu kan vi väl bara låta oss fokusera på de människor vi aldrig annars fokuserar på? Utan att göra det till en diskussion där vi och vårt beteende åter igen står i fokus. 



Vårt trygga hem. 
En allmän dag |
Upp