Ett strandäventyr.
Vi hängde en kortis på stranden i eftermiddags. Barnet som typ endast (!!!) besökt stränder utomlands var livrädd för sanden. Varmt, trodde hon. Det började med att hon klättrade upp på sin fars högsta topp med orden "Dotta jäääddd!" (Rädd) Nå väl. Efter att ha trugat henne i vattnet gick det fint. Hon lär sig redan simma, det lille underbarnet. Att sen någon håller henne under magen medans hon ropar "Miiimmma!" samtidigt som hon fäktar vild med armar och ben har ju mindre betydelse. Vi hurrar och utbrister "men du kan ju!" ändå, så att säga.
Men sanden var hennes fiende besöket igenom. "Muusssig" (översättning: smutsig!) skrek hon så fort ett sandkorn satte sig på den lille tån. Panik utbröt då filten hon skulle käka sin kanelbulle på var sandig och stackars stackars mamma som hade sand på fötterna. "Tvätta mussig, mamma". Kanske trivs hon bättre på sin sandfria gräsmatta i poolen som numera har punkterade väggar.
Vilket äventyr att åka till stranden med en tvååring ändå.