Om amning och skammen. Den uteblivna skammen.
Jag skrev om att trots att jag var så säker på mitt beslut och stod för det och aldrig skulle klandra någon annan för samma beslut, så skämdes jag. Varför skulle jag inte bita ihop och ge mitt barn det bästa?
Vet ni? Jag har inte haft en gnutta skamkänsla i kroppen sen Eddilidoo kom. Inte. Det. Minsta. Förstår ni? Jag har inte ens tänkt tanken på om jag har det. Det har inte slagit mig det minsta att jag haft det innan hon kom ut eller att jag borde ha det.
Och en sak till. Det är det bästa beslutet jag någonsin tagit.