Att kommunicera med en tvååring. Ex1
En dag satt jag där. Länge. Host. 2-åringen kom in med ett stapeltorn och ett pussel. Antagligen tänkte hon att detta skulle ta tid och hon behövde något att göra under tiden.
När jag väl var klar upptäckte jag att pappret var slut. Givetvis hade jag glömt det jag precis köpt i hallen.
Det slog mig! Hon kanske kan springa och hämta det till mig?
- Loppan, kan du hämta toapapper till mamma?
- Ha? Mamma dääh. (Hon ger mig en pusselbit).
- Jag kan pussla medans du hämtar toapapper till mamma. Det står i hallen.
- Lall?
- Ja, där du har dina skor. (Hoppades här att hon för en gång skull inte gått runt med dem inne).
- Nej lall mamma, där.. (Hon pekar på skåpet där allt toapapper brukar stå. )
- Ja jo. Det har du rätt i men nu är det slut. Mamma har köpt som står i hallen. Snälla kan du hämta?
- Ja! Dotta dill! (Översättning. L vill)
Hon går ut och jag hör de små barfotafötterna över golvet. Det tar tid. Jag tänker att det kanske är tungt för henne. Ropar och undrar var hon tog vägen.
In kommer hon med en verktygslåda. Alltså hennes leksaksgrejer.
-Häääär mamma!
- Åh fast toapapper var det ju mamma behövde.
Hon pekar åter igen på skåpet där rullarna borde stå och suckar. "Där mamma".
Hur det slutade? Jag hittade en sminkservett och några pads.